Mellan november och januari skrev jag ett första utkast på min roman Att vara en flickvän till en pojke som landande på lite drygt 90.000 ord. Sedan dess har jag läst inom utkastet och jag har påbörjat en ombearbetning, men det har gått trögt. Det som händer nu är att jag tänker behålla grundidén, men jag kommer utforma en ny plot och fördjupa mina karaktärer. Sedan kommer jag skriva ett helt nytt första utkast. 

 

Varför kasta bort 90.000 ord? För det första kastar jag inte bort det. Att skriva är en process och alla dessa ord har hjälp mig att hitta vilken berättelse jag faktiskt vill berätta. Jag har lärt känna mina karaktärer som jag nu kan ge fler dimensioner och göra ännu mer levande. För det andra har jag utvecklats och lärt mig så mycket mer om skrivande att jag behöver slå mig fri från det gamla för att kunna skapa någonting bättre. Och om det är någonting jag vill så är det att den här romanen ska bli bra. Jag gör allt för att den ska bli det bästa jag någonsin har skrivit. 

 

Det här med att jag var i London förra veckan vill ni med all säkerhet veta allting om. Det bästa med att ha en blogg är att en kan låtsas att alla andra är grymt intresserade av ens liv. För att förtydliga så var jag i London med min familj, men jag skriver min resa eftersom jag skriver om mina upplevelser av den. 

 

Ögonblick och minnesfragment är det bästa. Jag blir ofta berörd av det vackra och fina i världen, precis som jag ofta förfasas över orättvisor som härskar och förstör. Så nu ska jag lyfta två minnesfragment jag vill dela med er. 

 

Mitt första fragment jag vill berätta om är London Film Museum. Ett underbart och undangömt museum vid London Eye och London Aquarium. En museum som fokuserar på det brittiska filmarvet. Audrey Hepburn och hennes filmer ligger nära mitt hjärta, så ni kan gissa att jag blev lycklig när jag hittade bilder från inspelningen av My Fair Lady. Förutom bilder från Londons inspelningsplatser stötte vi på den levande dinosaurien från En natt på museet, några stormtroopers och en hyllning till Charlie Chaplin. Andra höjdpunkter var att beskåda Doctor Who's TARDIS, hans rum- och tidsfarkost som ser ut som blå poliskiosk från 1950-talet.

 

Mitt andra fragment som jag vill tala om är lyckan över att hitta fram till The Stables Market i Camden Town. Marknaden huserar i ett gammalt stall från 1800-talet, vilket gör det till minst sagt en speciell upplevelse. Att spatsera på kullersten, utforska gammal och nytt samt få kvälvningar av rökelse var en fin upplevelse. Jag har svårt för rökelse efter min resa till Indien. Innan vi kom dit trodde jag inte att det skulle vara så stort, men tji fick jag! Vi kanske inte gick vilse, men det tog ett tag att irra sig ut. Precis innan vi skulle dra oss mot hotellet hittade jag en butik med massor av Penguin-saker. Jag pratar om bokförlaget. Jag köpte ingenting, men det räckte att få titta på alla klassiker och dess vackra bokomslag. 

Jag är på en upptäcksfärd kring vem jag är, vad jag vill och vem jag faktiskt vill vara. Det händer massor av spännande saker i mitt psykologiska jag och just nu håller jag på att omdefiniera mig själv. Som ni säkert vet vid det här laget har de tre senaste åren varit turbulenta och jag är djupt tacksam över min urkraft som har hjälpt mig igenom alla svårigheter. En urkraft eller en inneboende styrka som har gett sig tusan på att komma starkare ur allt detta.

 

Känslan jag har kring min upptäcksfärd är nyfikenhet, vilket är besläktat med glädje. Jag är nyfiken på mig själv. Vem är jag? Vad vill jag? Vad tycker jag om att göra? Och vad ogillar jag? Det jag kanske framför allt gör är att jag ifrågasätter det jag just nu tror att jag vill och en central del av det handlar om vad jag vill arbeta med.

Igår skrev jag på kontraktet för min nya lägenhet, min alldeles egna. Jag kommer få tillträde första veckan i juni, vilket är helt perfekt för mig. Idag hämtade jag ut min hemtenta och insåg att jag eventuellt kommer kunna få ett VG på förra kursen, vilket var en oväntad insikt. Jag kanske kan tagga ner ännu mer om det nu är så att jag vill få godkänt rakt igenom. Och imorgon åker jag till London. Fyra dagar i staden jag inte kan låta bli att älska.

 

 

 

Idag blev det en löprunda i spåret tillsammans med alla vitsippor och en sol som var på väg ner. Jag ska inte säga att det var skönt för benen var stumma, men andningen gjorde att jag orkade det lilla extra. Jag tränade med pulsband och jag tycker att det är svårt att ligga på rätt puls. Antingen ligger jag mycket högre än vad jag ska eller så ligger jag alldeles för lågt. Det där är klurigt, men jag får fortsätta min jakt på rätt puls. 

På tisdag ska jag skriva kontrakt. För den här tjejen har vunnit en budgivning. Hell yeah. Ingenting kan stoppa mig nu. Jag fick även ett glädjande telefonsamtal i torsdags som jag tror kan leda till någonting väldigt spännande, men mer om det senare. Nu vänder det! Och jag är värd precis allt. 

 

Att se saker ur andras perspektiv är aldrig lätt för vi är starkt bundna och begränsade av vår egen förståelsehorisont. Jag är dock övertygad om att vi kan närma oss förståelse genom att ta till oss andras berättelser, men även genom att själva få mer och mer livserfarenhet. Love is All You Need? är en kortfilm om att avvika från normen som jag tycker alla borde se. Jag menar inte att vi till fullo kan förstå en annan människans upplevelser, men vi kan lyssna och vi kan försöka. 

 

Nu på morgonen har budgivningen återupptagits på lägenheten som jag tittade på i förra veckan. Min strategi just nu är att ha is i magen och vänta ut de andra budgivarna. Det här med att andas och inte lägga ett bud kräver en del viljekraft.

 

Men under tiden jag djupandas tänker jag shoppa klänningar på H&M. Typiskt bra tidsfördriv. Förutom att det kan vara fint att ha lite pengar tills vi åker till London i nästa vecka. Apropå det har jag kommit på mig själv med att med mörk viskande röst upprepa ord. Lite som Brick i The Middle när han blir exalterad och viskar ord i eko.

Att ha en kalender som är fri från aktiviteter innebär att jag från dag till dag kan bestämma vad för meningsfullt jag vill fylla den med. Det är frihet för fågeln i buren sin. Nu ska jag skapa min dag. Kärlek till massorna.

 

Efter lägenhetsvisningen i fredags kändes det som en bra idé att skaffa Pinterest, och nu är jag fast. Tanken var att jag skulle hitta inspiration till en köksrenovering och det gjorde jag, men jag hittade ju massor av annat fint också. Jag har bland annat skapat en board som heter Tea party med massor av bilder på ja, te. Så idag har jag druckit te. 

 

Mitt mål är att springa milen under 60 minuter. Träningen är bland det bästa i mitt liv just nu och att springa milen är ett inspirerande mål. Jag har gjort ett träningschema och nu är det dags att investera i nya löparskor. 

 

 

På måndag är det konferens, vilket är vårt sista examinationstillfälle på kursen Arbete och hälsa. Mitt konferensbidrag heter Att bli upptäckt - om utmattningssyndrom i arbetslivet. 

 

 

Idag ska jag fortsätta att arbeta med min rapport och med min presentation, så att jag slipper arbeta alltför många timmar i helgen. Jag ser fram emot konferensen, men jag längtar också efter några dagar ledigt. Jag behöver återhämtning, speciellt när jag uppvisar tecken på stress. Spänningsvärk i huvud och nacke, stark irritation, trötthet, problem att varva ner när jag ska sova och svårigheter att minnas saker.

 

Det har varit en turbulent tid i mitt liv, vilket ökar min sårbarhet för stress. Eftersom jag vet att jag just nu är mer sårbar arbetar jag för att stärka min motståndskraft mot stress genom att träna mer, sova tillräckligt många timmar och äta regelbundet. Jag säger även hejdå till alla orostankar. När min kropp och hjärna varvar upp försöker jag så fort som möjligt att bryta det och istället varva ner. Det gör jag genom att isolera mig från intryck, andas och tvinga mig att fokusera på en sak. För när jag är stressad blir jag ineffektiv och att vara ineffektiv kommer inte ta mig till målet. 

 

Ångesten slickar mig i örat och stressen biter mig i hälarna. Ni är välkomna till min fest, men räkna inte med någon uppmärksamhet. För jag tänker dansa med glädjen tills månen lyser på min kind. 

 

 

Jag har kört bil idag och inte vilken bil som helst. Jag förstår dock inte hur någon skulle vilja köra en Ford Mustang cab när hen kan köra runt med Nissan "Nisse" Micra. Själv väljer jag den lilla grå varje gång! Mitt hjärta tillhör Nisse och det kan ingen ändra på. Nu ska jag gå och skriva en dikt om vår kärlek.