Det både kittlar och skrämmer.
Datum: 2013-04-21 Tid: 13:10:47
I mars var det första gången på tio år som jag stod helt utan ideella förtroendeuppdrag.
Jag tycker om möjligheter och i onsdags var jag på ett möte som skulle kunna innebära en häftig sådan. Om några veckor får jag besked om vad de har bestämt, så då kan jag berätta mer. Om det blir som jag hoppas skulle det innebära min största utmaning hittills. Det både kittlar och skrämmer.
Du bär på stordåd!
Datum: 2013-03-06 Tid: 07:59:00
Kan vi prata om det här med bekräftelse? Jag tänker att alla människor vill veta att de är bra på något, att de är omtyckta för vilka de är och att de ingår i ett sammanhang eller i en grupp av andra människor. Så varför är så vi förbaskat snåla med vår omtanke för andra? Kom inte och säg att du inte bryr dig, för någon bryr du dig om!
Jag vet hur stört det låter och jag ÄR omgiven av fina kärleksfulla människor (i alla fall för det mesta), men ändå blir jag förvånad varje gång någon visar sin omtanke för mig. Okej, det kanske handlar lite om min självbild och tankar om mitt egenvärde. Fast jag tror ändå att min reaktion vittnar om en rädsla eller kallhet.
Jag känner i alla fall att jag vill bli lite mer kärleksfull och väldigt mycket bättre på att visa att jag bryr mig om de människor som är i min närhet. För jag bryr mig, och jag vill bekräfta andra. Jag vill berätta hur fantastiska jag tycker att ni är och hur jag innerst inne vet att alla bär på stordåd.
Tänk burrito, inte hamburgare!
Datum: 2012-10-09 Tid: 07:39:20
För någon vecka sedan twittrades det om Heiko Fischer's TEDx talk som kortfattat handlar om att vi ska tänka våra organisationer som burritos och inte hamburgare. Låter det knasigt? Ja, kanske det. Fast jag tycker det är brilliant att jämföra en organisationsstruktur med mat. Vem kan inte relatera till mat?
Presentationen handlar om att skapa medarbetare som är resursfulla individer. Om ni är intresserad av varför en organisation ska vara som en burrito, men inte orkar och/eller har tid att titta på hela presentationen så pratar Fischer om burrito-metaforen 06:43 in i klippet.
Veckans HR-snackis!
Datum: 2012-10-07 Tid: 15:17:00
Veckans HR-snackis på twitter och bloggar under veckan är defintivt Kaj Stenman's blogginlägg Don't think outside your boss! hos HRbloggen.se. Det är ett kort och intresseväckande inlägg som sätter ord på någonting som jag tror väldigt många känner igen sig i, nämligen att hen inte få vara mer kreativ än sin chef.
The Road to Commitment
Datum: 2012-09-02 Tid: 18:15:08
Nu har jag läst igenom allt material. Artikeln The Road to Commitment tyckte jag hade en intressant utgångspunkt, men jag anser inte att den är särskilt vetenskaplig. I artikeln skriver Ron Koller och Ronald Loup om hur ledare kan arbeta för att engagera sina medarbetare i en förändringsprocess. Det är en praktisk text med många förslag från författarna hur ledaren ska förhålla sig i de olika faserna.
Författarna anser att "the road to commitment" är en personlig process hos var och en av oss. Koller och Loup menar att de förutsättningar som krävs för att vi ska känna engagemang inför en förändring är att vi måste förstå, tro på och handla i enlighet med förändringen. Vidare presenterar författarna de tre faser som är:
- Expanding awareness and understanding
- Evoking belief
- Building commitment
Förutom dessa tre faser går författaren igenom resistance (motstånd) och compliance (att foga sig) samt hur man som ledare kan arbeta för att möta dessa två hinder mot förändring. Det finns en hel del matnyttig i artikeln, men jag vill veta mer. Jag köper inte deras resonemang rakt av.
Sedan läste jag några svenska texter som handlade om engagemangstrappan där de hänvisade till Ron Koller. Engagemangstrappans steg stämmer inte helt överens med de i artikeln ovan och på grund av den bristfälliga källhänvisningen får jag inte tag i orginalkällan. Fast jag hittade en källhänvisning till boken Förändringsnavigatören av Greger Hjelm, så den ska jag lägga vantarna på för att få lite mer kött på bena.
Engagemangstrappan
Datum: 2012-09-01 Tid: 16:36:00
I fredags fick jag nys om någonting som kallas engagemangtrappan. Tydligen handlar det om hur man kan skapa engagemang. Givetvis blev jag otroligt nyfiken, så när jag kom hem googlade jag på begreppet. Förutom en del svenska texter om ämnet hittade jag en referenshänvisning till Ron Koller. Så tillslut fick jag fatt i en artikel som heter The Road To Commitment av Ron Koller och Roland Loup som jag tänker läsa.
Jag kommer säkert skriva några rader om vad jag har läst om, men var beredda på ett källkritiskt förhållningssätt för jag är osäker på textkvaliteten. Artikeln är publicerad i Organizational Development Journal och enligt deras hemsida är alla deras artiklar peer reviewed. Fast jag tror inte att den här tidsskriften har någon hög impact factor, men jag kan ha fel. Bara en sådan sak att artikeln endast har fyra referenser får mig att bli skeptisk.
Att inte vilja vara delaktig
Datum: 2012-08-26 Tid: 11:34:21
Den egna viljan är viktig, fast ibland måste bortse från den och genomföra ett uppdrag man inte kan backa ur från. En gruppmedlem som inte vill vara i gruppen tycker jag generellt bör lämna gruppen. Nu beror ju det på vilket sammanhang det är. Det jag menar är att en medlem som inte vill vara delaktig bidrar inte positivt till gruppen och dess process. För att skapa en välfungerande grupp anser jag att alla ska vilja vara en del av gruppen. Det finns olika grader av vilja, men jag tror den behöver finnas där.
När det kommer till ledaren i en grupp är jag mer kluven. Logisk borde jag tycka att det är samma sak där, men då kommer en röst och säger att en ledare aldrig får överge sin grupp. Om en ledare inte vill leda gruppen har inte ledaren "övergett" sin grupp oavsett om hen stannar kvar eller inte? Vi säger att ledaren av olika skäl väljer att stanna kvar (hen kanske inte har något val). Är det då mest fördelaktigt att ledaren låtsas att denne har en vilja och ett engagemang eller är det bättre att ledaren är ärlig och berättar att hen inte vill ha det här uppdraget?
Det bästa kanske är att ledaren lämnar gruppen, så att gruppen får möjlighet att få en ny ledare som faktiskt vill ha det uppdraget. Fast skulle det bli bättre? Tänk om det är någonting i gruppdynamiken som gör att ledaren tappa sitt engagemang? Kommer det då bli bättre när en ny ledare kommer in?
Om rolltagande i en grupp
Datum: 2012-08-23 Tid: 08:51:06
Ikväll ska jag till Linköping på en inspirationsträff för ridsportföreningar. Jag kommer vara där i egenskap av den nyfikne lektionsryttaren. Jag ser fram emot kvällen och är väldigt nyfiken på innehållet!
Jag är också nyfiken på hur det känns att delta i ett välbekant sammanhang, fast i en ny roll. Jag är inte längre den superengagerade organisationsledaren som representerar distriktet. Min uppgiftsorienterade roll i sammanhanget har förändrats.
Jag tycker det är fascinerade att fundera kring hur roller tas och ges i en grupp.
- Kommer jag falla tillbaka i min gamla roll?
- Vilken roll kommer övriga gruppen bekräfta mig i?
- Vilka faktorer påverkar egentligen mitt rolltagande?
- Kan jag ta en roll som ingen annan är villig att ge mig?
Är det värt det?
Datum: 2012-07-09 Tid: 13:35:50
Ända sedan imorse har den frågan legat och svalpat i bakhuvudet. Är det värt det?
I Veckans peptalk av Olof Röhlander diskuterar han just den frågan. Jag tycker det är en ruskigt bra fråga. För om någonting inte är värt det - varför då göra det? Precis som han skriver så är livet kort.
Jag känner mig som en tjatmoster som hela tiden ska basunera ut att jag har förändrats så mycket det senaste året. Och ja, jag har utvecklats extremt mycket - men nog sagt om det. Fast faktum är att frågan 'är det värt det' hade varit till stor hjälp för mig i mitt förändringsarbete.
Det som fortfarande gör mig lite sorgsen och som är svårt att faktiskt acceptera helt ut är att saker som absolut var värt det - inte längre är det. Mina ideella uppdrag inom ridsporten betydde väldigt mycket för mig. Idag ser jag inte ett ända ideellt uppdrag inom idrotten som lockar mig. Och jag vill inte ha några ideella uppdrag - för det är inte längre värt det. Varför jag känner så kan bero på flera olika saker, men det är inte anledningarna som är viktiga utan det är att jag tar ansvar för den känslan. Och det gör ont i bröstet när jag tänker på allt det där som inte längre är värt det. För ibland önskar jag att det vore det.
Allas lika värde
Datum: 2012-06-28 Tid: 11:57:12
Jag tror på att vi alla har ett värde i egenskap av att vara människa. Jag värderar inte alla människor lika, vissa människor värderar jag högre och andra längre. Jag inser att världen fungerar på det sättet, men det behöver inte betyda att jag gillar det.
Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag argumentera för att det måste finnas en lägsta nivå. En lägsta nivå för hur vi värdesätter andra människor, vilket i sin tur speglas i vår människosyn. Jag vill värderingsfritt lyssna och vara öppen för det faktum att varje människa jag möter kan berika mitt liv på ett eller annat sätt.
Jag vill sitta i en arbets- eller ledningsgrupp där alla har möjlighet att lyfta sina tankar och idéer utan att någon avbryter eller på förhand bestämmer att den personens inlägg har eller inte har ett värde.
Ja, jag är medveten om att det finns maktordningar som är med och dikterar villkor. Som ledare kan du påverka och jag vill använda min legitimitet till att låta alla bli lyssnade på. För mig är det en rättighet att bli sedd och bekräftad. Jag anser mig även ha en skyldighet att se och bekräfta, då jag vill bidra till en bättre värld.
Ledarskapsfilosofi
Datum: 2012-06-19 Tid: 10:20:15
För tre år sedan skrev jag min första ledarskapsfilosofi. Och jag vill lova att det har hänt en hel del på tre år, framför allt har jag utvecklats som ledare och människa. Den ursprungliga idéen var att efter fem år revidera filosofin, men det passar så grymt bra i tid just nu - så jag bara kör.
Nu skulle jag vilja få input på vilka aspekter att ta upp i min ledarskapsfilosofi. I princip vill jag att det ska vara ett dokument som berättar vem jag är som ledare.
Aspekter jag har tänkt ta upp är:
- Min människosyn
- Hur jag definierar ledarskap
- Vilken ledarskapsforskning och teorier jag ställer mig bakom
- Min syn på kunskap och lärande
- Värdegrund, etik & moral, interkulturalitet & genus
- Styrkor och svagheter i mitt ledarskap samt förbättringsområden
- Ledstjärnor som präglar mitt ledarskap
- Hur jag tänker kring grupprocesser och arbete i grupp
Hur får vi individen att ta ansvar?
Datum: 2012-05-26 Tid: 15:20:38
Det är min fasta övertygelse att det är genom att utmana våra rädslor som vi växer. En rädsla kan variera i storlek och intensivitet, vissa rädslor är till och med nödvändiga för vårt fortlevande. I flera olika sammanhang har jag observerat en ovilja att ta ansvar. Jag är ansvarstagande, men när jag backar undan från ansvar beror det oftast på att jag inte upplever mig ha tillräckliga resurser.
Som ledare vill jag ha en mogen och ansvarstagande grupp med individer. Hur kan jag ta hand om min grupp utan att göra gruppen allt för bekväm med mitt ansvarstagande? Jag vill att individerna i gruppen ska utnyttja det handlingsutrymme som ges och jag vill öka kraven på ansvar stegvis, så att varje individ upplever ett stöd inför ansvarstagandet. Tänk om individerna är ointresserade av det jag erbjuder? De är inte intresserade av det ansvar som följer med ett öka handlings- och interaktionsutrymme. Vad gör jag då?
Ett smakprov på mitt ledarskap
Datum: 2012-04-08 Tid: 13:08:48
Jag håller med delar av ledarskapsforskningen när de säger att en person inte föds till ledare. Jag tror att en person till stor del socialiseras in i rollen som ledare. Självklart tror jag även att en individs personlighet och den egna vilja spelar in, men till stor del tror jag det handlar om den sociokulturella kontexten.
Jag ser mig själv som en person med ett medvetet ledarskap. Jag bär alltid på mitt ledarskap och jag tycker om att leda andra mot ett gemensamt mål. Tro nu inte att jag kräver ledarskapet i varje grupp och i varje situation. Ni förstår, precis som alla människor är jag en reflexiv varelse, men förutom det är jag även ett vanedjur. Det jag vill säga är att ha ett ledarperspektiv och vara en ledare är en vana och ett starkt karaktärsdrag hos mig.
Ibland lämpar det sig inte att ta ett ledarskap, speciellt inte om jag inkräktar på någon annans rätt att leda gruppen framåt. Det är vid sådana tillfällen jag försöker reflektera innan jag vanemässigt agerar. Jag ställer mig själv frågorna; Vad är mitt uppdrag? Och vad har jag för mandat?
Är det mitt uppdrag att ta ledarskapet just nu? Har jag mandatet eller befogenheterna att ta ett sådant beslut? Här använder jag mig av den berömda fingertoppskänslan och för mig är det viktigt att ge människor tillit. Att jag vågar låta dem bestämma vägen till målet. Jag tror inte på detaljstyrning, inte i en arbetsgrupp som har arbetat tillsammans under en längre tid. Jag tror på ansvarstagande, självbestämmande och delaktighet när gruppen är redo för det.
Planeringsmöte med blivande ungdomsledare!
Datum: 2011-11-02 Tid: 17:12:31
Jag blir alltid lika glad när jag får förmånen att vara en del i någonting som är större än mig själv. Jag kom precis hem från ett planeringsmöte med två blivande ungdomsledare. Under de närmsta månaderna kommer de genomföra ett antal utbildningsträffar med syftet att förbereda de yngre ungdomarna i stallet på att sitta med i US-styrelsen.
Jag tycker att det är ett jätteroligt projekt och min del i det hela är att fungera som handledare utifrån att ge tips på material och övningar/lekar, vad man kan tänka på samt att ge feedback på upplägg och genomförande. Under sista träffen med ungdomarna är det utvärdering och en titt på framtiden som gäller. Jag är så himla glad och stolt över att tjejerna som håller i projektet låter motivationen i gruppen avgöra hur framtiden kommer te sig. Helt rätt tänkt!
Nu ska jag efterarbeta mötet och äta middag innan det blir stallet igen!
Stallet gånger två
Datum: 2011-11-02 Tid: 11:33:02
Idag kommer det bli stallet gånger två. Som vanligt ska jag rida lektion, men jag även en sväng till en annan ridklubb då jag har fått en förfrågan om ett ideellt uppdrag. Jag kommer ha en liten roll i projeket och idag är det planering som gäller. Så efter det mötet kan jag nog säga lite mer om min roll och projeket i stort. Spännande ska det bli i alla fall!
Vart blev engagemanget av?
Datum: 2011-08-30 Tid: 08:30:27
När en rollfunktion försvinner i en grupp är det oftast någon annan som går in och blir tilldelad/tar den rollen. Du är ersättningsbar. Vem vill veta att man är ersättningsbar? Det rimmar illa. För mig som har varit tvungen att backa några steg i olika uppdrag och projekt har det varit en gudagåva att andra människor har gått in och tagit min forna roll.
Det har hjälpt mig att fokusera på det som har varit viktigast för mig just nu. På grund av den senaste tidens händelser vet jag inte riktigt vart jag står i mitt ideella engagemang. Vad vill jag, egentligen? Varför har jag de förtroendeuppdrag jag har? Var hittar jag min motivation och drivkraft?
Ibland är det riktigt arbetssamt att vara ideellt engagerad och ibland (mestadels av tiden) är det fantastiskt roligt, lärorikt och inspirerande. Det finns alltid två sidor av samma mynt.
Kortlekar som pedagogiskt verktyg
Datum: 2011-07-22 Tid: 12:48:00
Det händer att jag blir som förbytt när jag får en idé. Jag blir helt uppslukad av idén och får oftast ett tunnelseende. Fokuserad och driven, helt enkelt. Som ni vet använder jag mig ibland av en hästkortlek som presentationsövning när jag är ute och möter ungdomssektioner. Nu tänkte jag bredda mig, eller rättare sagt jag har redan breddat mig. För jag har nämligen köpt fler kortlekar.
Disney Pixar kortleken tycker jag är perfekt för presentationsövningar. De allra flesta har en relation till Disney vilket gör det lätt att relatera till. Hästkorten från Bella Sara använder jag som ett komplement till min andra hästkortlek för att frigöra tanken och fantasin.
Kortleken från WWF köpte jag mest på grund av mitt samhällsengagemang, men jag tänker använda den när jag vill att gruppen ska relatera till egenskaper de vill ha eller beundrar som de anser att djuren har. Bamse kvartettspel kommer jag använda för att identifiera roller i grupper och gruppdynamik.
Självklart kan man använda alla kortlekar för att dela in i grupper, vilket är ett roligt och fantasifullt sätt att göra en gruppindelning.
Roliga lekar med lokatten Mini
Datum: 2011-06-13 Tid: 17:26:16
Paket från Idrottsbokhandeln med övningar och roliga lekar för barn och ungdomar. Jag har fått hem tre häften: Träna med roliga lekar utomhus, Basträning för barn och Träna med kroppen. Jag har redan hunnit tittat igenom materialet, och det ser väldigt bra ut samt inspirerande!
Bukefalos och tankebrytarna
Datum: 2011-05-22 Tid: 10:44:56
I fredags hämtade jag ut mitt paket från SISU Idrottsböcker. Jag har köpt kortlekarna till Idrottens Föreningslära (IFL). Det finns en handledning till kortlekarna. Min tolkning är att kortlekarna ska finns närvarande vid exempelvis styrelsemöten och planeringsmöten för att just fungera som en tankebrytare. Ett lätt och smidigt verktyg som kan göra stor skillnad.
Som ni ser är även Bukefalos lite sugen på att börja använda sig av dessa kortlekar och ett förslag jag fick från Josefine var att jag skulle dra Dagens kort och lägga upp på bloggen. Det är en ambitiös tanke och jag gillar den, men vi får se om det blir varje dag eller bara någon gång då och då.
Det är fem kortlekar: Tankekort, startkort, uppmanarkort, frågekort och assakort.
Bukefalos
Datum: 2011-05-20 Tid: 10:25:25
Under gårdagens utbildningsträff som var fylld med glädje (precis som jag hoppades) blev jag utkonkurrerad av Bukefalos. Han var lite mer populär och lite mer intressant än vad jag var. ;-) Jag är väldigt glad över att min idé med minihästarna fungerar så pass bra. Jag använder Bukefalos som pratbiljett. Den person som håller i Bukefalos äger talutrymmet.
