Jag tycker om att göra saker nu. Och jag gör gärna om måsten till vill. Det finns egentligen få måsten - tricket är att ta ansvar för konsekvenserna. Spontanitet är inte direkt något jag är känd för. Förut handlade det om att min tid konstant var uppbokad, nu handlar det mer om att jag inte riktigt har vanan inne. 

 

När jag har för bråttom och när jag vill göra allt NU upprepar jag ett mantra. Allt har sin tid. Det kan vara sant, men det kan också vara en lögn. Det spelar mig inte någon större roll, huvudsaken är att jag har hittat ett förhållingssätt som fungerar för mig. Jag gillar det här med att vara spontan, trots att ordet spontan troligtvis har lite olika betydelser oss emellan.